Okategoriserad

SizeRelax-söndag

februari 7, 2016

God kväll mina kära!

Nu är det redan söndag kväll och ännu en vecka har passerat. Visst går tiden enormt fort?

En del i mitt uppschviiing i bloggen är dessa dagstemana. SizeRelax är en av dessa!

Jag hävdar ju givetvis att en ska vara Sizelycklig varje dag, men just på söndagar så kan det vara extra viktigt att lägga lite extra tid på sig själv! En vecka kanske är slut och du kanske inte har hunnit pusta ut en endaste gång? Då är det dags! Dags för relax! (typ rim!)

Dagens SizeRelax:

BUBBELBAD.

12696405_10153913800633633_1408316035_o

Att bada tycker jag är det absolut bästa som finns i avslappningsväg. Jag tappar upp ett bad med skum, varmt som attan, tänder ljus och sätter på en harmonisk pianospellista. Sedan kan jag ligga i badet och fundera över livet bäst jag vill, samtidigt som kroppen marineras i värme. Att sedan använda body scrub på hela kroppen, hår- och ansiktsinpackning, ja det gör du bara upplevelsen bättre. Låt fantasin flöda och gör precis det DU mår bäst av. Kanske ett glas vin till? Eller en chokladbit? Eller en gurkstav? Vad vet jag! Njut av din sizelyckligstund, som bara är för DIG.

 

Ja, detta gäller ju för er som HAR badkar, givetvis. MEN, ifall ni verkligen vill bada, så kanske ni har en vän, kollega, familjemedlem eller dylikt som har ett badkar för utlån. I annat fall kan ni köra fotbad, handbad, långdusch eller vad som passar bäst!

 

Kärlek

Hannah

1 Comment

  • Reply Kim februari 8, 2016 at 2:35 e m

    Hej Hannah! Jag vet inte exakt vad jag vill säga med detta meddelande, men jag vill på nåt sätt säga tack för allt du gör. Jag skickade en anonym kommentar på din blogg för något år sedan om hur jag tyckte det var så himla klyschigt med ”älska-dig-själv”-budskapet, och att jag inte kunde ta till mig det alls. Du svarade mig först genom att publicera kommentaren, sedan mailade vi lite fram och tillbaka. Jag följer dig på instagram och kände vara för att skriva lite igen 🙂

    Jag är alltså en tjej på 25 år, 183cm lång och har vägt som mest 111kg. Idag väger jag ca 20-25kg mindre, men det är inte det som är det viktiga. Jag har gått i terapi detta år, och ville initialt inte ens ta upp mina viktproblem då de kändes löjliga. Jag insåg i mitten av terapin att det är mitt mest angelägna problem, som jag bara gör värre genom att förminska det. Att jag liksom inte legitimerar att det är okej att ha såna här problem, utan att de är något skamfyllt som ska döljas, som jag är ”för bra” för. Min terapeut sa att det låter som att jag mobbat mig själv i 25 år, vilket är så jävla sant. 25 år av självhat. Terapeuten sa också att jag aldrig gjort något åt mitt problem annat än på beteendenivå, vilket provocerade mig först, jag hade ju testat allt!?! Faktum är dock att jag ALDRIG ens övervägt att se på min vikt på ett annat sätt än det jag alltid gjort, jag har levt i sanningen om att jag är tjock, JAG ÄR EN TJOCK PERSON, punkt. Framtiden för mig har varit ”När jag blir smal”. Jag har skjutit upp allt till dess, och drömt många vackra dagdrömmar om att jag en dag ska vara smal och därmed tycka om mig själv. Idag tänker hag annorlunda. Jag drömmer istället om en dag då jag istället accepterar mig själv precis så som jag är, en dag där jag på riktigt tittar mig själv i spegeln och älskar det jag ser. Oavsett vikt. Jag har kommit en bit på vägen, jag jobbar stenhårt varje dag med att vara snäll med mig själv, men mitt största framsteg är mitt sätt att se på framtiden. Såhär i vår-tider är det dock svårt att stå emot ”när-jag-blir-smal”-tanken, det här brukar vara min stressigaste period på året där jag febrilt räknar veckor för att se hur mycket jag hinner gå ner innan sommaren. I år är första gången som jag inte tänker falla i den fällan, eller snarare så tänker jag tvinga mig själv att ta mig ur den varje gång jag faller in i den. jag tänker acceptera tanken att jag kommer väga precis lika mycket i sommar som jag gör nu, och träna på att tycka att det är okej. Så småningom ska jag göra mig av med vågen helt och hållet, källan till obeskrivlig lycka och outgrundlig besvikelse. Jag är inte riktigt där än.

    Tack Hannah, och fortsätt med det du gör! Jag hoppas att många fler kan ta till sig av ditt budskap, och sluta mobba sig själva.
    Kram!

  • Leave a Reply