Hannahs Historia, Krönikor

Honor your curves

juni 4, 2015

På nästan varenda reklampelare i vårt avlånga land så omges vi med retuscherade reklambilder. Nu inför sommarsäsongen så har de stora klädföretagen börjat med bikinireklamer. En stor del av dessa är väldigt smala kvinnor vars bikini sitter perfekt. Inte en celluliter, inte ett fel. Vad säger det till oss människor som inte ser ut på det sättet?

Jag är en 1,80 lång och kurvig kvinna som idag älskar alla mina kurvor. Idag har jag en stark självkänsla som inte avundas de smala modellerna, utan är väldig nöjd med min kropp. Men det har tagit mig två år av hårt arbete för att bygga upp den självkänslan jag idag har. För tre år sedan hade jag kunnat bryta ihop över en bild på en smal bikinitjej. Borde jag kunde stänga bort det och inte bry mig? Ja, absolut, men då fanns inte det som ett alternativ och jag sög åt mig likt en tvättsvamp hur jag borde se ut.

Det är så sällan som vi möts av ”riktiga” kroppar (alltså kroppar med kurvor, bristningar och celluliter) i media. Och även om det är reklam och det inte är till för att spegla verkligheten så tror jag att det bidrar till en ohälsosam självbild. Jag tror att många kvinnor mår dåligt över att se en bild av kvinnokroppen som en väldigt liten procentsats kan leva upp till. Det blir en ständig jakt på den perfekta ouppnåeliga kroppen. En ständig känsla av att man inte duger som man är.

Jag driver ett företag som heter Sizelycklig där jag är ute och föreläser om självkänsla och kroppsideal. Jag gör det för mitt sjuttonåriga jag, som hade behövt höra att hon dög. För alla människor som sagt till sig själva att de är värdelösa och att allt sitter i kilona. Och för att jag inte skulle drunkna i självhat så var jag tvungen att acceptera min kropp. Visst, jag har gått ner i vikt, men det satt aldrig där. Min dåliga självbild följde med oavsett hur mycket jag gick ner. Jag skulle aldrig bli som de perfekta modellerna på reklampelaren.

När jag ser dessa bilder idag är jag glad att jag kommit ur det. Självföraktet alltså. Jag är glad att jag valde att se hur vackert livet faktiskt är, trots att jag inte nådde den där drömkroppen jag drömde om som yngre. Det var när jag insåg att jag var mer än ett fettprocent som jag kunde börja leva. När jag kunde mäta min lycka i annat och värdesätta min kropp på andra sätt än som en storlek. När jag insåg hur fantastiska mina ben är som för mig framåt varje dag. Mitt leende som (förhoppningsvis) gör människor glada när jag möter dem. Mina armar som omfamnar livet med alla dess upp- och nedgångar.

Jag tycker det är viktigt att människor utgår från sig själva, är sitt eget ideal. Börja ifrågasätt hur media speglar kvinnokroppen, se bortom de photoshopade reklambilderna. Se människan bakom modellen. Hon har säkert komplex precis som vilken människa som helst. Försök att inte se det så som jag gjorde, att bara för att det är annorlunda kropp från din så gör det inte din mindre värd. Du är precis så jävla värdefull som det bara går. Med eller utan celliluter, bristningar och kurvor.

Kärlek

Hannah

No Comments

Leave a Reply