Hannahs Historia

De fyra faserna.

juli 28, 2014

Nu ska jag berätta för er om hur min matproblematik ser ut idag. Hur jag har insett att det går i fyra faser, och hur de påverkar min självkänsla.

 

Det jag vill att ni ska veta är att detta handlar inte om vikt för mig längre. Det handlar för mig om en känsla av kontroll, jag vill känna att jag har kontroll och balans i livet. Mitt liv idag går inte att jämföra med förr då jag hade extremt dålig självkänsla och mitt matmissbruk tog över mig. Idag är det mer en balans, och framför allt så blir det inte lika mycket dippar. Men, man får inte glömma att jag levde 20 år av matmissbruk och okontroll. Det är inget man blir ”frisk” ifrån och sedan aldrig behöver arbeta med. Jag tänkte under varje sekund på mat, hur, vad och när jag skulle äta. Det blev en besatthet. Antingen skulle jag räkna varenda kalori, eller så skulle jag tänka på hur extremt mycket onyttigheter jag skulle äta. När jag arbetade så skulle jag tänka ut hur jag under rasten skulle köpa massa gott, som jag sedan skulle gömma i min arbetsbil alternativt väska. Det var verkligen mitt stora missbruk.

 

Jag har balasen – oftast – idag. Oftast går det bra och jag mår bra. Men det kommer perioder som det är jobbigare och jag tappar kontrollen. Vid de faserna, så måste jag arbeta mer för att känna att jag duger. Jag säger inte att jag känner mig värdelös, utan att det krävs mer aktiv träning som säger att jag duger. Så, vad är då de fyra faserna? Det ska jag nu berätta.

 

Fas 1. Detta är den fas då jag inte tänker på mat, och inte har sockret i mitt liv alls. Jag äter hälsosamt, tränar och känner mig bra precis som jag är. I denna fasen behöver jag inte arbeta så mycket med min självkänsla, för den kommer naturligt. När jag inte har sockret i min hjärna, så är det lättare att kontrollera och styra sina tankar. Jag känner att jag duger, oavsett vad jag gör. Denna fas brukar jag ha i ca två-tre veckor.

 

Fas 2. I denna fasen har jag fått in sockret litegrann, och äter kanske lite, men fortfarande så har jag kontroll. Jag mår inte dåligt över det, utan känner fortfarande balansen mellan mat, träning, sömn, nöje osv. Även här så är det lätt att styra min självkänsla och känslan av duglighet, för jag ger mig själv den pepp jag behöver. Skillnaden mellan 1 och 2 är enbart att jag äter lite socker (och att oftast fas 2 leder till fas 3). Denna fasen är ungefär i en till två veckor.

 

Fas 3. I denna fas har jag börjat äta mer socker och känner sakta hur det börja ta över mig, jag mår ännu inte så dåligt men nu är jag i en förnekelsefas. Jag vill inte erkänna att jag är beroende av sockret och att det börjar styra mer. Här börjar jag märka hur självkänslan kan svikta. Jag kanske känner mig tjock på morgonen eller ful i favvoklänningen. Här börjar jag boosta mig själv extra. För att inte se det som en prestationsbaserad självkänsla – alltså att jag duger när jag presterar och är duktig. Det handlar inte om att jag går upp i vikt (som jag kanske gör under denna fasen), utan det handlar om att jag inte har kontroll. Denna fasen är rätt kort, max en vecka.

 

Fas 4. Nu kommer vi till den sista fasen, och jag avskyr att vara här. Som tur är så är jag bara här i max ett par dagar. Här har vi fasen då jag tappar det. Helt. Jag äter hur mycket som helst och kan verkligen inte kontrollera det. Socker framför allt, men allt onyttigt jag kan tänka mig. Denna fas levde jag under långa perioder i förr, och idag är det bara enstaka dagar varannan månad. Och det är okej. För när jag kommer till fas fyra, så vänder det. Jag står inte ut längre, och då vänder det. Så mina faser blir en spiral.

 

Förr tänkte jag alltid att det var kört. ”Det spelar ändå ingen roll”. Det är INTE sant. Det spelar roll, och framför allt hur du ser dig själv. Ge aldrig upp! Livet går upp och ner, det är det som är charmen! Du kan välja att kämpa mot det och förneka, eller så njuter du av resan. Jag växer varje dag av min mentala resa, och jag älskar det som kallas livet. Inte för att det är en rak väg jag färdas på, utan för att det är ett äventyr.

 

Igår var jag i fas 4. Jag var bakfull och köpte allt jag kunde tänka mig och åt. Jag åt tills jag mådde så illa att jag knappt kunde andas. Kände mig så otroligt påverkad, det blir nästan som en drog. Ett sömnmedel, jag kände mig inte normal. Och det var okej. Ja, visst det är inte bra för min kropp att äta onyttigheter, men ifall det fick mig att idag vända så är det okej. Jag är okej, och jag reser alltid mig igen.

 

Så, ge inte upp. Livet går upp och ner, och livet är vackert. Du är vacker, och du duger i alla lägen. Alltid.

2 Comments

  • Reply Lina juli 28, 2014 at 6:31 e m

    Så himla bra beskrivet. Så känner jag med många gånger men jag har inte kontrollen så bra ännu. Iaf inte just nu. Det jag funderar på är hur du tar dig från fas 4 till fas 1 utan att fastna på vägen eller bli kvar i fas 4? Finns det nåt du skulle vilja beskriva som fas 5 som tar dig tillbaka till fas 1?

  • Reply Tina augusti 1, 2014 at 7:57 e m

    Känner igen mig så otroligt mycket, när du beskriver de olika faserna.. Jag är i fas 4 nu och har varit i.. 5 veckor.. Blir alltid så när det är sommar och ledigt.. då släpper jag allt.. som jag byggt upp innan är som bortblåst.. Kul att du flyttar till Stockholm, ska du/ni ha sizelycklig promenader här då ? =)

  • Leave a Reply